Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Jag pratade just med min Onneåabpa (lillasyster) Tomina.
Tomina går i förskolan och är en riktig tuffing.
Hon hänger gärna efter sin två år äldre bror Gabinus och gör allt han gör, som köra skoter och cross.

När jag flyttade ned till Göteborg  gav jag henne i uppgift att hålla koll på mina renar.
En ytterst viktig uppgift som hon tar på blodigaste allvar, och jag får ofta höra klagomål om att hon inte fått följa med aehtjie (min far) till fjälls för att stämma av. Hon är väldigt duktig min lillasyster. När det är gedtie (gärde) så hjälper hon till med det hon kan bidra.
…som att hämta en coka cola till sina äldre syskon;)
Jag tror att de ger oss saemieungar mycket, att vi är delaktiga i arbetet tidigt. Man får känna sig viktig och att man faktiskt bidrar med något.
Man blir också självständiga väldigt snabbt, samt att vi håller ihop på ett annat vis. Inte fanns det någon som kunde hjälpa oss när skiljningen var i full fart. Nej, då fick vi hjälpa varandra.

Den här våren hade vi varit ute på morgonen och kört runt hjorden.
Efter tog vi en skidtur och grillade.. levde livet.
Det är en liten backe som Tomina åker ned för, och det gick fort vill jag lova. som Bambi på hal is.
nej, det var nog jag det…. 

Annonser

Tillsammans.

Nog finner vi en väg som är likt den vi önskar i framtiden. Det är trots allt VI  som kommer vara de som styr då.
Har ni tänkt på det… DU och JAG kommer vara de som bestämmer över vår framtid.

Så än är inte hoppet förlorat!

Sápmi är idag fullt av starka viljor, en kämparglöd som aldrig funnits innan. Vi är mer medvetna om våra rättigheter och jag upplever att vi stöttar och stärker varandra som inga andra jag träffat. Tillsammans slår vi våra kloka ihop och likt ingenjörer kommer vi utforma en framtid som passar oss.
~Upp och ned är lika långt, men inte lika lätt. 

Inte tappa modet

”First they ignore you, then they laugh at you, then they fight you, then you win.”

– Mahatma Gandhi –

Tre goda kommentarer idag… Kanske är denna idé inte så dålig ändå? Kanske vi kämpar på? Ibland behövs så lite för att man ska återfå tron. Tack till de tre kommentarerna av de 365 läsarna idag!

Tänk ändå, vi snittar 177 läsare per dag! Som max hade vi över 600 läsare på en dag! De flesta av dem skriver INTE nedlåtande, jag tror till och med att många tycker vi gör det bra! Och när allt kommer omkring, detta är ju vad vi unga tror på! Vem ska tro på oss om vi inte själva gör det! Framtiden är vår!  Vi fortsätter! 🙂

Tack igen till de tre kommentarerna och citatet som sitter mitt i prick!

Ödets ironi

Igår kom beskedet att Samebyarna vann Nordmalingsmålet i HD!
Samtidigt skrev byarna Tåssåsen, Mittådalen och Handölsdalen på avtal med markägarna, i den dom de förlorat.

Hittade en intressant krönika om renbetestvister:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/renlagarna-gor-alla-till-forlorare_6115509.svd#after-ad

Även om Svante Isaksson kanske inte har full koll på precis allt om renskötseln (eller om han kanske bara råkar uttrycka sig lite plumt), så har han många bra och tänkvärda poänger:

”Allt detta har skapat många konflikter. Staten bär huvudansvaret därför att den både agerat som lagstiftare, domstol, markägare och myndighet – många gånger utan att respektera de bristfälliga lagar och förordningar som ändå funnits.”

”Domen kommer antagligen inte att ändra något väsentligt, annat än i detta enskilda fall, i just denna kommun. Konflikterna fortsätter med all säkerhet ändå. Numera är det närmast rutin att den förlorande parten går till Europadomstolen eller försöker väcka internationell opinion för sin sak. En vitt spridd uppfattning är att det inte går att få rätt i Sverige och att staten försöker kringgå eller strunta i den internationella kritiken mot hur dessa frågor hanteras.”

—-

Förövrigt sitter jag med med pannan i djupa veck angående denna blogg. Istället för att hjälpa ungdomarna i Härjedalen med att göra deras röst hörd, verkar det som att vi har lyckats hitta ännu ett forum för dem att få göra det de alltid annars är vana att göra.. Försvara sig. Det sista jag och Jannie, och resten av Sáminuorras styrelse ville när vi kläckte idén om bloggen var att göra ungdomarna, och våra medlemmar ännu mer utsatta för konflikter. Vår idé var ju att de skulle få skildra sin vardag själva, istället för igenom någon annans glasögon. Med sina egna ord, tankar och bilder. Men om ungdomarna känner att denna blogg är en belastning, som precis som Ylva säger i en kommentar ”tar mer energi än den ger”, då gör de helt rätt i att strunta i den!

Kanske detta inte var det bästa initiativet? Men HUR ska vi få världen att förstå dem då? Jag funderar vidare.. Någon som har en idé?

Samtidigt känner jag ironin.. Här sitter jag 24 år, och äldst i blogggänget, och funderar på hur vi ska kunna bidra till något gott i en konflikt som staten bär ansvar för.. Det har jag gjort i alla fall minst 10 år. Förklarat mig, försvarat mig.. Rovdjur hit, marker dit, skotertrafik, samsikaundervisning, gruvdrift och vindkraft, kastrera utan bedöving, renar på vägar, tvångsförflyttning, jag är same- det heter inte lapp, fast vi skojar om att vi är lappar själva.. Allt möjligt har man finslipat argumenten för.. Fast tack för den svenska staten, argumentation, det borde nästan stå i alla samiska ungdomars CV! 🙂

vad hade denna blogg för syfte..?

Från min sida var det ett forum vars de unga som påverkas dagligen av den pågående Härjedalsprocessen kunde få reflektera om vad som sker, berätta och sätta ord på saker och ting. Det är ett av sätten vi läker sår på. 
Detta var en chans för dem att slippa sopa saker under mattan, slippa låtsas som att allt är så himla bra som man gärna önskar och slippa försvara sig.. 
Även en chans för oss att få ta del av deras erfarenheter och höra om hur de tacklat olika situationer- vilken gåva de ger oss, bitar av deras liv den dem själv!  

Att behandla tunga saker som konventioner, betesavtal och processer är ingenting man önskar sig ta upp på internet, det är för tungt. Tanja valde att göra det ändå, för vi måste börja berätta och vara ärliga om det som faktiskt sker. Det som verkligen pågår i denna skrivande stund. tungt. Självklart är det en börda att bära på, men den ökande av kunskap hos andra är värd priset.
trodde vi.

Hon skrev sitt första inlägg om konventioner och avtal, något som hon skrev tillsammans med sin Aehjtie (far). För att det skulle bli korrekt. Jag fick ett sms av henne efter hon skrivit färdigt detta, hon tyckte att det var fruktsavärt att behöva sätta ord på vad som pågår. Jag uppmuntrade.
Detta inlägg har det kommenterats på, flitigt. många ger lovord som stärker ungdomarna, som får dem att vilja fortsätta kämpa.
Andra inte. De påstår felaktiga saker, går till personangrepp, är hatiska och…. tycker ungdomarna ska sluta hoppas.

Jag personligen blir rädd när jag läser. Hur kan vuxna tycka att vi ska sluta hoppas. Är det ens lovligt att uttrycka sig om att sluta tro på framtiden..? Hur kan man ge sig på en annan medmänniska med dessa kommentarer, som bara har ett enda syfte; att trycka ned den andra männsikan.

Hur det än må vara så har Tanja tagit ett första steg, ett steg mot att erkänna för oss själva  och andra att det faktiskt inte är så himla bra som vi gärna skulle velat.
Det som sker just nu är i allra högsta grad verklighet. och jag kan säga med full övertygelse, att hade någon velat att detta skulle vara en dröm, något påhittat av samerna (som vissa påstår), lögn.
-Ja, då hade nog ingen varit gladare än samerna i de drabbade byarna.

Hej…

Idén med den här bloggen var att ni som läsare skulle få insikt i samiska ungdomars vardag, liv och inre tankar. Tankar om hur livet påverkas av alla dessa problem vi har i Härjedalen. Jag kan säga att personligen så tycker jag att det är jobbigt som det är att bara behöva försvara sig själv, renarna och alla andra samer i sapmi nu. Det blev mycket tyngre att börja blogga här, för även här måste jag försvara mig och förklara mig, mer än vad jag måste annars. Man mår så dåligt som det redan är och så skulle man lasta sig med det här för att man  trodde att man gjorde en bra sak. Men så verkar inte det vara.. På tok för tungt. Jag blir lastad och sårad personligen.

Jag vill mer än gärna dela med mig av allt som händer i mitt liv, verkligen. Men det är inge kul med alla påhopp med tanke på att jag är väldigt personlig när jag skriver. Nu får ni tycka att jag är fjantig som tar åt mig, men det gör jag ändå.  Tack för mig

Flytten är klar!

Nu sitter jag i ljungdalen, idag tar jag bara det lugnt. Sitter hemma och syr. Flytten är klar och det har gått så bra! Vi var framme i stensdalen igår vid 11 tiden. Allt har gått så himla bra! Och så fint väder som vi hade! Vi kom fram i tid, bara de senaste dagarna så har det töat så otroligt fort! Bäckar svämmar över och det blir sjukt mycket vatten till fjälls. Men nu är det klart:)

Jag blir kvar här i Ljungdalen i helgen eftersom Aehtjie var tvungen att åka till Norge. På måndag fyller åabpa år så vi ska uppvakta henne och sen har jag påsklov! Hoppas på mycket sol så att man kanske kan ta en tur till fjälls och fiska lite och bara njuta av våren:)